…en liten sollerökulla i slutet på 50-talet som älskade musik och att sjunga. Ibland stod hon framför radion och bara lyssnade. Ibland uppträdde hon på trappavsatsen där hon bodde inför en, för andra osynlig, publik. Och på den vägen är det….

Idag är publiken synlig för alla men känslan är densamma. Lite hissnande. Att kunna beröra människor och ge något från en scen är fint. Om man som jag har valt att leva på den här lilla plätten av världen får man skapa sina egna scener och möjligheter också. Det är kul, och en utmaning.

Det kan låta som om jag är 200 år gammal när jag berättar att jag växte upp i det gamla bondesamhället på Sollerön. Lite som en Astrid Lindgren idyll. Släkten samlades ofta och gärna. För arbete eller kalas. Dans på köksgolvet till farfars fiol. Kanske någon dragspelare kom på besök. Efter middagar sa alltid någon: Nu ska vi sjunga! Och så gjorde vi det.

Flera i familjen och släkten var drivande i lokalrevyn. Även om jag själv var för liten för att få se någon föreställning så har det ändå präglat mig.

Så via gitarren, Joan Baez, Beatles, körsång, clowneri, barnteater så landade jag själv i revyvärlden för snart 30 år sedan. Inte som utpräglad lokalrevy utan på ett eget sätt. Tillsammans med barndomsvännen Rigmor Johansson skapade vi under en 10-årsperiod ett stycke revyhistoria på Sollerön, Gesundaberget och andra ställen runtom i Dalarna.

Teaterdirektör på min egen Teaterbaren i Orsa under 7 år. Så många fantastiska artister som har passerat där. Så många duktiga och härliga medarbetare i mina revyer.

Jag har alltid älskat att resa.Men jag har aldrig ens tänkt tanken att jag skulle kunna bo någon annanstans. De blå bergen, vattnet och sollerömålet är min innersta identitetskärna.

På senare år har sollerömålet blivit, om möjligt, ännu viktigare för mig. Nu har jag äntligen skrivit barnböcker på sollerömål och mitt första folklustspel, delvis på sollerömål, har premiär sommaren 2017.

Ofta får jag frågan: Var får du allt ifrån? Mitt svar är enkelt:

Fast mäinä rötär ålld mi stadut fast i båkkan kann i sjå långt!
(Fast mina rötter håller mig stadigt fast i backen kan jag se långt)

Britt-Liz